När Anderssons kärring sänkts ner i mull Står sonen där ensam och snopen Och tänker mens graven skyfflas full På sin moder där nere i gropen Sov i ro uti din grift Där finns ej herrar Där finns ej några skift Åh min moder, hur ska jag hedra dig? Åh min moder, hur ska jag hedra dig? Men nog var du fin lilla Ann-Katrin Fast du inte var fager att skåda Med händer av valkigt och härdat skinn Och vader med åderbråcksklåda Och kinden röd så len och spröd Den härjades uti kampen för vårt bröd Åh min moder, hur ska jag hedra dig? Åh min moder, hur ska jag hedra dig? Och aldrig mer ska du tvätta byk Och vara så nådig och trogen Och aldrig mer ska far ge dig stryk När han full kommer hem ifrån krogen Och aldrig mer, nej aldrig mer Ska du av utmattning plötsliga segna ner Åh min moder, hur ska jag hedra dig? Åh min moder, hur ska jag hedra dig? Du skall inte sno mellan matbord och spis Och vaka hos ungar som skriker Du skall inte fråga om sidfläskets pris När modet och pengarna viker Ty dyrt är bröd här ovan jord Men billigt är vårt eget kött och blod Åh min moder, hur ska jag hedra dig? Åh min moder, hur ska jag hedra dig? Men fåglarna sjunger i grönan lind Jordlivet följer sin bana Här ger jag ditt namn till den hårda vind Som en dag ska fylla vår fana Och ta det hat som när min själ När jag dör ska jag inte dö som träl Åh min moder, så ska jag hedra dig! Åh min moder, så ska jag hedra dig!