På rutorna rann snöblandat regn Ljud hördes från en stad Blåljusen slog pulserande mot Akutintagets fasad Men ett ensamt fönster stod vidöppet mot Ett dödstyst hav av kristall Det var dit som dom hjärtsjukas blickar drogs Mot dom gröna vågornas svall Sjön gick så hög på det hav som var Deras hjärtans vilda slag På havet fullt av frekvenskurvor blåste Västanvind varje dag Hur hade han hamnat här, vad var det för ny Utsiktspunkt han fått Denna pinade, ödsliga lotsplats längst ut I dom gröna vågornas brott Spårvagnar kom, spårvagnar gick Sekundvisarn gick sin trad På ett tak nånstans högt ovanför slog Helikopterns rotorblad Från en avlägsen höjd hördes sköterskans röst Hon som höll i sitt knä hans hand Som sågtänder, taggtråd, härvor av ull Gick gröna vågor mot strand Så så, ligg kvar, vi ska ingenstans gå Hon talade som till ett barn Vi ska inte alls ner till bryggan och bada Det är vinter, vi är mitt inne i stan Han kom ihåg att det ordet fanns, för länge sen, förr: Det vinande ordet vi Denna vinande vind – och han vadade ut I dom gröna vågorna, fri