Det svängde om bandet och vi hade skoj I baren där rann det Löwenbräu Och som i ett brandsegel landade natten Först i din smilgrop, sen i din koj Det var på Pustervikskällaren Det stället är rivet för länge sen Och såna som vi kommer aldrig nånsin Aldrig nånsin att finnas mer Du kom liksom jag ifrån skimrande år Med madrasser på golvet och blommor i hår Där behåar brändes och upproren gjordes För att man tordes, för att det går Å vilken saga det blev att va din Även din skugga värmer mitt skinn Och såna som vi kommer aldrig nånsin Aldrig nånsin att finnas mer Ur din sångbok sjöng träden, där knoppades allt Du ville, du trodde, du hoppades allt Och flodångarn Tiden, det läckande sållet Drev åt det hållet där solskivan smalt Mörklagda stränder gled bort och försvann Trummorna dundrade, eldarna brann Och såna som vi kommer aldrig nånsin Aldrig nånsin att finnas mer Du svala som skriver på himmelen Berätta med osynligt bläck om min vän Men säg ej att allting återuppstår Som vår följs av sommar, vinter av vår Kom inte med sånt där kretsloppstrams Att allt börjar om nån annanstans För såna som vi kommer aldrig nånsin Aldrig nånsin att finnas mer