Nils-Bertil, han lärde sig allt av sin far Han lärde sig att TV:n var allt för en karl Han satt där och tittade från sex till tolv Han satt där så ensam på sitt dammiga golv Han lärde sig döda, han lärde sig be Han lärde sig älska, vad är det med det? Han såg hur de rika blir vältrade i bröd Medan Afrikas folk svalt i nöd Han blev så passiv mot allt omkring Hans TV var det enda som betydde någonting Hans känslor, de blev kalla, han tittade på allt Även nazismen tyckte han var ballt Ja, TV:n är allt som han har Ja, TV:n är allt som han har Ja, TV:n är allt som han har Ja, TV:n är allt som han har, åh Efter 40 år var Nils-Bertil nu stor Men nu var han utan både far och mor Han satt framför TV:n vareviga kväll Han satt för att slippa sin frus jävla gnäll Nils-Bertil blev gammal, han led ej någon nöd Han kände ingen sorg fast hans fru nu var död TV:n sa plopp, det var proppen som gick Förlamad satt Nils-Bertil med en iskall blick Nu ligger han på kyrkogården två meter ner Och TV:n har han med sig, de skiljs aldrig mer Istället för en gravsten, har han en antenn På den står det ristat, TV:n var min enda vän Ja, TV:n är allt som han har Ja, TV:n är allt som han har Ja, TV:n är allt som han har Ja, TV:n är allt som han har Ja, TV:n är allt som han har