Lång och kall var den vintern Nog minns ni väl den - det var inte länge sen Och all den snö som föll de åren. Och vi berusade oss på den. Frusna ända in i märgen satt vi på den scen Där solen aldrig sken Och människor med konstiga vanor passerade förbi Och de sålde tidsfördriv. Våren den kom ju så småningom Jag älskade den när den kom, för då vände jag mig om Och sakta rörde jag mig bort från de vanor jag haft Och våren gav mig kraft. Människor av olika slag har korsat min väg Men det är inte förrän idag Som jag har mött de människor jag saknade då När kylan smög sig på.