Han såg in i hennes ögon så blå Och önskade sig att detta skulle gå Sen satte hon blicken i kistan och sa Du är så snäll och fin, så förstående och bra Välbekanta ord som man hört tusen gånger förut Nu var spelet slut Söt och fin och snäll och rar Är komplimanger man hatar att få Vem vill vara underbar Om man aldrig får komma närmare än så Hon spräckte cirkeln sedan tittade hon upp "Jag är så glad att du är i min studiegrupp" "Det känns ju så bra att du och jag kan sitta här" "Och prata med varan om våra sorger och besvär" Varningslampan blinkade det hade hänt igen Han var nära gråten Söt och fin och snäll och rar Är komplimanger man hatar att få Vem vill vara underbar Om man aldrig får komma närmare än så Och alltid är den som få stå där bredvid och se på Komplimanger är ord som man hatar att få Om man aldrig får komma närmare än så Visst borde vi lärt oss att ett och ett blir två Och att folket som är snälla bara får stå och titta på