Det var på bussen med samma folk som var dag Sprakade I högtalarna och chauffören sa: God morgon mitt herrskap hur står det till? Ni är välkommna fram och säga vad ni vill Bussen skakade det blev tyst en minut Folket såg sig om sen reste sig någon tillslut Fram steg en flicka på 20 år sådär Log sakta å sa: Låt mig säga som det är, det e skit med allt När jag vaknar på mornarna så är allt så kallt Och slår jag på TVn för att roa mig en stund Får jag kämpa länge för att hålla spyan kvar I min mun Flickan gick och satte sig allt blev tyst igen Fram steg en herre och buga sig Han talade sakta med klar och saklig röst Och sa till folket: Om det kan vara någon tröst I all misär Så måste vi lära oss att leva me de här För utan jobb och pengar måste alla hjälpa till Att riva dom murar som får oss att sitta still Bussen kokade alla ville säga sitt Någon tog micken och sa mitt namn är papa pitt Jag vill säga som det är Att leva nu och här Är inte alltid så lätt Så nu kliver vi av Tar ledigt idag En picknick på djurgårdsslänt Med bröd och vin Låt oss fira dagen den är ju så fin Ska vi riva murar så låt oss börja här Ta varandra I handen och sjung så här: Vi har tröttnat på att jobba på att slita, sitta still Från och med idag så gör vi allt som vi Gör vi allt som vi, gör vi allt som vi vill