Det är ledsamt att höra hur det gnager på Man vill ha så mycket men får bara stå Och titta på klockan och vänta på att inget händer Tristess, nästan ångest, inför vad som sker Ett ljud som maler och ingenting ger Snälla, ta tag i det här och ge mig något Det är som en predikan Från en dålig religion Det är tomma ord Helt utan känsla, bara ton Det tiggs och det bes Tas emot allt litet som ges Vill bara ses "Uppmärksamma mig! Låt mig sitta i ditt knä! Älska mig!" Hur kan man nöja sig med hur det är? Total apati, det blir inte ens misär Oförståndet regerar och gräver sig djupare Sitter i soffan i likgiltighet Försöker att finna en mening men går bet Viljen är stark att skjuta sigsjälv i munnen Cirklar kring mig som gamar Likt oäktingar predikandes moral i panik