Jag lever mitt i mediadrev och karaktärsmord Där social ingenjörskonst ger mig näsblod Vi är i nedärvda traditioner, jag svär bror Samhället i kognitiv dissonans – din själ dog Politisk propaganda, kompis, jag har läst nog Allt är färdigförpackat, experterna förklär ord Dom ena menar att kontot kan bli så här stort Dom andra dejtar hopplösheten på sin vägkrog Omstöpning av människosjälen tills du blir immun Repetitionens invaggande trygghet blir ditt rus Dagis, skola, media, tomt skal i retur Kretsloppet ger dig undervisning livet ut Konsumera mera säger din mirakelkur Försäljningskampanjen omvandlar dig till avundsjuk Kommersiell hypnos: du måste ha det nu! Så ner på knä och be för makt och pengar – sa er Gud En dogmatiskt världsbild kallas för vanligt nu Det som inte är mainstream klassas galet, Du! Kan se fritänkare vid trottoarens grus Du tyckte nåt offentligt och det innebar ditt slut Social isolation, när självständigt tänkande förkvävts Vad spelar det för roll – alla spelar teater här Maktgiriga galjonsfigurer pekar ut vår väg Retorisk vallning leder oss: självcensurerad värld Stereotyp i loopmode, kändiskult med samma slips Du i självbedrägeri – självkänslan hamnar sist För Instagram har lyckats patentera narcissism Allt mister sin skönhet där nöjesbranschen samlar dricks Överklassbarnen på skivbolagen stryper din själ För uppfinningsförmågan är död men ytan: konstnär Artister är Pavlovs hundar, kopplet knyter dom väl Så vacker tass tills allt du står för flyter isär Jag är inte han, låt det andas Jag är inte han, låt det andas