Född under kalla stjärnor, långt bortom nordanvind Där havets fradga bringar kölden opp till väderbiten kind Mig funnes ej att ärva, som husets yngste son Jag bordade ett långskepp som tog mig därifrån Jag sökte efter lyckan i öster Där sidenvägen löpa genom främmande land Jag hörde ofta gudarnas röster Som ledde mig att leva medelst vapen i min hand Svärdet är min lag Jag följer det och jag Drar mitt sista andetag När jag dör en dag Som en Varjag Jag har sett strider rasa, jag har sett fränder dö Jag har hört skriken utav fasa över blodig snö För silverglans och ära, för längtans starka kraft Bakom den sköld jag bära, med grepp om yxans skaft Jag gingo fram med väringalidet Där liv var så förgängligt som var man voro hård Mitt namn har jag med jaktdolken skrivit I en träbänk, i en kyrka uti Miklagård Svärdet är min lag Jag följer det och jag Drar mitt sista andetag När jag dör en dag Som en Varjag ♪ Det står ett hus av timmer i Holmgård vid en sjö Så ofta jag förnimmer hur hårt det var att ta adjö Jag såg mot soluppgången, jag steg ombord på nytt Men plågan har mig fången, jag ångrar tiden som har flytt Åter for jag östvart med långskepp En sista gång mot strider långt från dem jag håller av I öst har jag fått lycka och glädje Och nu skall också som det tycks mig också Östern bli mitt slut och min grav Svärdet är min lag Jag följer det och jag Drar mitt sista andetag När jag dör en dag Som en Varjag