Dagar som denna finns det många Saknas gnista och allting är kallt Timmans sekunder, alltför långa När tristessen späds på tusenfalt Försöker jag få tag på ett minne Men i mitt sinne där är jag Så långt från att nånsin va fri Så jag släpper, genast greppet Gång efter gång, inget stoppar mitt fall Inget kan Dagar som denna är så trånga Sitter som fastklämd i en usel rutin Morgonens ljus blir svärtad ånga En tjock dimma av medicin Sanningen är att jag ej glömmer Ens när jag drömmer; där är jag Så vilsen i ensamhet När jag skriker, kommer mörkret Rop efter rop, ingen ger mig nåt svar Ingen kan Dagar som denna vill jag fånga Slita sönder med hat och förakt Men det är inte lätt, för dem är vrånga Och gör motstånd med okrossbar makt Viskar mig lögner Varav att förtrösta, är den största Här är jag, så nära men ändå så långt Ifrån existensen Den jag vill vara del av en dag Men det blir inte av Visst är det härligt att vara svag?