Min lägenhet är smockfull av jobbigt folk Någon tuggar piller, en annan röker holk Vill slippa höra idioterna prata Jag blir så utmattad av att alltid hata Smyger ut och sätter mig i mörkret på balkongen Här kan jag dränkas i ruset fram till soluppgången Jag sveper groggen, och lämnar allt förnuft Andas in vinternattens torra luft Går in i lyan igen och fyller på med hembränt Med giftet i mina vener är jag aldrig tomhänt Ruset tränger bort tankarna om att allt är så illa Omringad av slynor men ingen kan min ensamhet stilla Och jag förbrukar dem som andra förbrukar föda Jag ser dem gå sönder, och jag låter dem förblöda Det är inte min mening att förstöra Men jag vet inte vad jag ska göra Åh, vad jag önskar att jag vore någon annan Så pass att jag slår ett hål i väggen med pannan Jag orkar verkligen inte finnas kvar Får se imorgon om man kanske hänger sig och lämnar det lilla man har