Becksvart ångest utan ände All lycka ständigt mig undfly Förtvivlan styr min hand I mitt svaga tillstånd Ännu en till synes ändlös Natt kommer allt närmare Blödande omfamnar jag den Låter den träda in Så stirra nu in i mina ögons tomhet Och säg att du inte njuter Den totala maktlöshetens vrede föds Att avliva smärta, min enda utväg Lidandets barm mig ej längre föder Skimmrande, strålande, grymhet Samvetets ihärdiga klagorop eka Blödande jag ger mig ut att söka Tröst, ro och välvilja Ingenstans står att finna