För att ens kunna andas Och stilla mitt inre illamående åtminstone ett tag Sluter jag ögonen för en stund - Föreställer mig hur Stockholm Med dess äckliga förorter Börjar brinna Och tycker mig nästan se Varenda stad falla samman I panik, obehag och eldhav - äntligen kan jag tänka klart Fri från fängelset av påhittat tvång Ingen mer betong, när vi tillsammans Dansar över bränd jord Ni är nu ni alla de mina, Renade av eld Befriade, oskuldsfulla på nytt Bevarade i det renade intet Bortglömda för alltid