Jag har varit här förr Men ingenting är sig likt Samma dag fast om igen, Fångad i inkarvad melankoli - En evig väntan Som spelas upp på nytt Samma veva, samma skit Nedärvd misär, inövad tristess Jag orkar inte ens försöka spy - Uppslukad av allt omkring mig Vad jag än försöker ge mig på, Kan jag bara hata dig... Så som jag hatar mig själv! Jag skördar kraft För att ens orka ta mig vidare Mina sinnen måste skärpas Mina framtidsutsikter har bleknat Men det ser alltid mörkt ut med slutna ögon Skärpta sinnen - Vad är det jag hör? Ängslans änglar, deras stämma Ger bort min själ som present Några droppar blod, sedan blir allt bra igen Medan de griper tag om min axel Äntligen! Innerligt trött på min väntan - För mig långt härifrån! Bort från sorg och evig skam Till vår nya värld Till vår undergång är jag äntligen glömd nu?