En blick, det var allt vi fick Kortare än en halv sekund Men den gav oss något I den blicken fanns mycket mer än en vän Vi kommer aldrig ses igen Men du kommer minnas att Det var våra själar som fick kontakt Genom denna blick På en halv sekund lät jag dig få Omedelbar tillgång till allt dumt, fint Och märkligt jag gjort Du förlät och beundrade med ens! På samma tid visade du vad du ångrar Vill göra rätt och längtar efter Jag förstod, förlät direkt! Vi möttes då du klev av Alltså våra ögon, dess speglar Har ingen aning om vart du ville Eller vart du skulle Låg kvar då svunnen du var När simtagen tog slut så slök mig månskenet Vi förenades i ett bottenlöst ljus så djupt Ovan oss gjorde oss vågornas tvära kast ingenting Avdomnade i frid såg vi inget annat än svart Med sökande ögon Hörde mina sista bubblors stigande Men då paniken försökte så kände jag dig Och ditt hopp värmde mig Ingen kommer förstå att trots denna olycka Så dog vi lyckliga De kommer aldrig få höra våra tankar Bara förfasa sig över hur vi hittades På några sandbankar