En natt jag vandrade I skogen Avmagrad, blek och tard Omsluten av ett morker och en stillhet Si tyst och forundransvard Den natten jag lamnade livet Den existens som jag aldrig har agt Minga tysta minklara natter Detta sjalvmord jag overvagt Skymningen fargar himlen rod I skogen jag vilar, om hosten dod Nar solens forsta sken lingsamt Kysser skogens lovbestroda jord Bildas en dunkel stamning Som ej kan beskrivas med ord Stillsam ar denna tavla Tills den uppvacks av hostregnets fall Pi den fuktiga marken jag vilar En skepnad si vit och kall