Knä om knä hon strider Genom glas som mäter år Fördärvet nöjt hon sprider Där Idun ej förmår Likt Nidhögg hårt hon gnager Fast roten är i kropp Så stark men ack så mager Hon lever på ditt hopp Dina stjärnor skall mörkna Din sol skall bliva svart Din tunga skall tystna En gravsten för ett liv Din tunga skall tystna En gravsten för ditt liv