Far åt helvete, Jag vill aldrig se er igen. Era tomma blickar och gapande käftar Får mig att må illa Era intellektuella yttranden Är prov på andlig mongolism. Era stinkande kroppar är viljelösa slavar under era lustar Era hjärtan är tomma skal Självbedrägeriets fästningar Självgodhetens högborgar Och av inget värde Pladdrande tungor och smackande käftar Ni är inte värda luften att andas Marken ni går på blir otjänlig Kvinnor och barn, unga män och åldringar Fall på knä och mottag er dom Far åt helvete! Hör ni sanningen? Den låter som en dom Tro aldrig Att ni är något värda Låt hoppets vingar förgås i flammor Ovan alrunan, under galgen Ägnar jag er en sista tanke Förvisad om att den yttersta dagen nalkas Mottar jag den dystra gästen Vem av er ska han drabba först? De som är födda till att drunkna Behöver icke frukta snaran Och drunkna skall ni I ett blådjupt hav av eld och etter Dies Irae Dies illa Solvet Saeclum In Favilla