Med lungorna fulla av asbest Och med händer till benet nött Kämpar han I motvind När sista gnuttan hopp har dött Dags att ge upp, lägg dej ner och dö Ingen tackar dej för nånting som du gjort Med konstant värk I leder Med ryggen sedan länge utsliten Vägrar hon att svälja sin heder Men får inte ett tack för skiten