Det enda som giver mig ro är en verklighetsflykt så förblindande ljus Vad Finns kvar när ruset lagt sig? Ett öppet sår ymnigt blödande Snart förgås mitt allt min värld För att lämna mig medvetslös i ett tomrum så svart Så ändlöst mentalt nedbrytande Att tyngden från dess närcaro Krossar alla illusioner Hos de som tror på en ljusare mordondag