Jag går en väg genom hundra års skog över skaren där snön ligger djup. Långt bort hör jag darrande vingar som slår På speldans i skogarnas snår. Och snart börjar tupparnas knäppar och klunk Höras lågmält bland tuvor och sten. Och en vårmorgon tidigt när dagningen gryr Ska de börja sin gåtfulla lek. Jag står kvar och lyssnar länge och minns Gamla sägner när natten var lång. Hur björnar och ylande vargar slog till Mot betande djur gång på gång. Och här smög min farfar på tjäder en gång Mellan knäppar och klunk sina steg. För min innersta syn kan jag se honom än När han sakta drog hanen i spänn. Jag kan höra hur ekot från flintbössan drog över åsar och nattskymda land. Jag kan se hur han stolt slängde tuppen på rygg Och gick hemåt med bössan i hand. Kanske blev det en räddning för hungriga barn Som var många i stugan hans. Kanske gnolade farmor en glad melodi När hon grytan ur skåpet tog fram. Men när natten var över och dagen var ny Och vad som hände två bösshåll från byn, Var det ingen som hörde och ingen som såg Och i öster steg solen i skyn.