Jag kan aldrig glömma dagen, jag minns den som igår
När vi dansade på ängen i våra ungdomsår
Hur vi skrattade och lekte, hur vi älska med varann
Jag minns vi båda tänkte att vår dröm har blivit sann
Du böjde dig försiktigt ner och plockade en ros
Du verkade så lycklig och glad
Du kysste den så mjukt och ömt, denna enkla röda ros
Sen så vände du dig om till mig och sa
Den ros som du får ska aldrig dö ut
Den ska leva och gro där inom dig
Den doft som den har ska aldrig ta slut
För evigt ska den påminna om mig
Vi var så lyckligt gifta, vi var kära så som få
Och vi dela samma tankar, samma glädje båda två
TIllsammans var vi starka och jag älska bara dig
Ingenting i hela världen kunde skilja dig från mig
Du böjde dig försiktigt ner och plockade en ros
Du verkade så lycklig och glad
Du kysste den så mjukt och ömt, denna enkla röda ros
Sen så vände du dig om till mig och sa
Den ros som du får ska aldrig dö ut
Den ska leva och gro där inom dig
Den doft som den har ska aldrig ta slut
För evigt ska den påminna om mig
Nu så går jag här och tänker på den tiden, hur det var
Och jag frågar sorgset varför, men ingen ger mig svar
Varför fick vi inte skratta och gråta varje dag?
Inte gå vi två tillsammans genom livet du och jag?
Jag böjer mig försiktigt ner och plockar fram en ros
Och jag sätter den så varsamt i din jord
Jag kysser den så mjukt och ömt, denna enkla röda ros
På din sista färd jag ger dig dessa ord
Den ros som jag fick vill aldrig dö ut
För den lever och gror här inom mig
Den doft som den gav vill aldrig ta slut
För evigt ska den påminna om dig