Upp på alpens isbelagda spira Ditt ej någon mänsklig fot kan nå Där syns en alpros sina stänglar vira In i bergets högst belagda vrå Ut i dalen växte opp en blomma Lika skön som alpens fagra ros Som så många friare till henne komma Och alla ville äga alpens ros "Nej hon sa det är ingens brud jag bliver" "Inte förren han mig ett löfte ger" "Och de är om han mig en alpros giver" "Endast en jag fodrar inte mer" Kuno klättrar upp för bergets klippa Tills han kom dit Där blomman slagit ut Hans ända handtag var en blomster knippa Och på en tuva stöde han sin fot Hans ända handtag var en blomster knippa Och på en tuva så stöde han sin fot ♪ "Elin se här har du dina blommor" "Var är de en alpros vit som snö" "Elin vänta ser dig snart jag kommer" "Din gud jag faller låt mig inte dö" Nu ej pennan här må längre skriva På kvinnors trots och över mod Alpens rosor är ej mer vita De är o färgade av kärleks blod Alpens rosor är mer ej vita De är o färgade av kärleks blod