Monsunen hade passerat Vinden smekte stillsamt ditt har Tiden krympte nu skulle vi leva Den sista timmen i rattans ar Jag var den lyckligaste manniskan pa jorden Men det var ingen som ville forsta Tiden krympte vi sparade pa orden Den sista timmen i rattans ar Med en kyss sa oppnades flodet Fast vi talade olika sprak Tiden krympte du trodde pa odet Den sista timmen i rattans ar Om jag vill fortsatta dromma om natten Om jag vill fortsatta maste jag ga Du var min eld du var mitt vatten Den sista timmen i rattans ar I rattans gyllene ar