En gammal cowboy red sig ut en mörk och stormig kväll Han rastade bland bergen på den gråa klippans häll Då fick han plötsligt se en väldig flock av boskap fly Med röda ögon råmande, allt genom trasig sky Yippie ya yay Yippie yi o Ryttare död, rid ut Och var och en ett inbränt märke brann som glödgad kol Och hornen blänkte svarta, deras hovar var av stål Han kände flåsningen från deras vilda vreda hop Såg ryttarna så tätt inpå, och hörde deras rop Yippie yi o Yippie ya yay Ryttare död, rid ut Utmärglade och svettiga med starr på ögonen Den jord de sökte fånga den de icke fångade Ty deras öde är att evigt rida i sin död På eld-frustande hästarna, och klaga högt sin nöd Yippie yi o Yippie ya yay Ryttare död, rid ut De red då honom nära och de ropade hans namn Och sade fräls din själ så att ej den onde där tar han Ty annars cowboy är du dömd att sporra hästen din Att satans eget boskap, söka evigt fånga in