Jag sitter på bingohallen, snön den faller och faller En gammal kärlek tycks skymta förbi Bakom rutan på en kinesisk bil Jag tänker på en öl, man gör väl det Men jag kämpar på, med mitt blaskiga te Funderar på att slänga in en rad till Men på tipset är jag chanslös, hela jag är chanslös En gång var jag kär, i en sångerska och dansös Det är jag än, men hon är bara min vän Och igår gick jag på bio, höll mig uppe till tio Men jag vaknade på natten, och gick upp och drack vatten Hela tiden lyser livet som en osläcklig fackla Jag är dömd att vela, jag är dömd att vackla Hur ska jag någonsin detta livet kunna tackla Jag är dömd att känna alla dygnets timmar Ibland blir det så mycket, så jag nästan svimmar Allt måste sjungas, för att kunna förstås Allt måste sjungas, om jag inte ska förgås Jag är i mitten av livet, har just fyllt fyrtiotre Skilsmässor och barn, och en gammal TV Som jag aldrig slår på, för det finns inget att se ändå Och jag går ner på krogen, men jag tar bara kaffe För min lever är körd, och mitt hjärta är kraftlöst Jag sökte ett jobb, men det är lönlöst Det finns så många som kan allt mycket bättre mig Men ändå så sitter jag här och sjunger För än så slår mitt hjärta, och min skäl känner hunger Jag kämpar väl på så gott som jag kan En alldeles vanlig och ensam man