Vi var nog ganska unga första gången Jag tror att det var sommarn sjuttiotvå Det verkar lite löjligt som jag minns det Men det käraste som fanns det var vi två Vi hade några sköna år tillsammans Tills orosmolnen liksom smög sig på När du lämnade mig och jag blev ensam Då sa min mor lyd rådet som du får Lär dig att älska glömma och förlåta Det är livets allra största hemlighet Kärleken är en underbar gåva Ge och ta med en smula ödmjukhet ♪ Igår fick jag ett brev med några rader Du skrev vi kan väl börja om igen Det är aldrig försent att försöka Och rådet som jag fick ekar än Lär dig att älska glömma och förlåta Det är livets allra största hemlighet Kärleken är en underbar gåva Ge och ta med en smula ödmjukhet