Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring
Och vid lägerelden hörde de hans sång
Och om bettlare och vägmän och om underbara ting
Och om sin längtan sjöng han hela natten lång
Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången
Det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt
Hören något går och viskar, går och lockar mig och beder
Kom till oss ty denna jorden, den är icke riket ditt
Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand
Om de vilda havens vila har jag drömt
Och i anden har jag ilat mot de formlösa land
Där det käraste vi känner ska bli glömt
Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka
Ur bekymrens födselvånda steg vår första jämmerljud
Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka
Och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud
Satt jag tyst vid hennes sida, hon vars hjärta var som mitt
Redde hon med mjuka händer ömt vårt bo
Hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt
Och jag fördes bort av anden att få ro
Det jag älskar, det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran
Och min rätta väg är grön och underbar
Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran
Tag du jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har
Följ mig, broder bortom bergen, med de stilla svala floder
Där allt havet somnar långsamt inom bergomkransad bädd
Någonstädes bortom himlen är mitt hem, har jag min moder
Mitt i guldomstänkta dimmor i en rosenmantel klädd
Må de svarta salta vatten svalka kinder feberröda
Må vi vara mil från livet innan morgonen är full
Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda
Led jag för min oro, otro, och min heta kärleks skull
Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga
Där i vila multna vraken och de trötta män få ro
Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga
Under valv där evigt unga barn av saligheten bo