Men ute i Atlantens svarta vatten En ensam flaska låg och drev och drev Den flöt iland på udden frampå natten Och inne i den låg ett litet brev Det var en sorgsen text och den var kort Och namnet hade havet tvättat bort Men Knyttet satt och tydde ut Det lilla som fanns kvar Och över hela stranden lyste junimånen klar Jag är så rädd för Mårrans tjut och jag har ingen vän Jag känner mig så övergiven nu i skymningen Försök att lite trösta mig om du är stark och snäll Jag är ett mycket litet skrutt, och det är nästan kväll