Över isklädd vak och mörka skogar Under vita toppar av gran och tall Genom bäckarnas virrvarr av tysta strömmar Hörs vinterskuggans klagande kall Under fullmånens lysande öga Där korparna stillsamt cirklar I skyn Avlägsen är ännu gryningens timma Som långsamt närmar sig skogens bryn En hägring av ljusspel och svävande skuggor En föreställning på andlig nivå Där skogens alla varelser sjunga Och urskogen tystlåtet ser på Naturen som så stolt visar upp Sin varmaste nordliga skrud Och skogen ger vika för nattens Och urskogens bländande brud Där älvorna dansa om natten I skogsmörkrets täta dimma Där vargarna sorgset yla I nattens och mörkrets timma Där norrskenet sakta och ljudlöst drar fram Skingrar sig snöfylld dimma Ty ljusskenets vackra skepnad Har inträtt I nattens timma Nu fröjdas skogens varelser Som samlats för att iaktta Detta färggranna nordliga ljusspel Men snart är allt förbi Och mörkret kommer åter