Under helganattens mörker Hörs ett kargt och kusligt ljud Likt ett vagnshjuls knarr och skri Ångest och tragedi I nattsvart korphamn fly På ständig färd ifrån öster Mot väster En mörk siluett Ve dig som skönjer dess framfart När mark svävar fram Dess färd tillsynes oändligt lång Ingen ro i sin själ han får För ens kristi grav han når Och där kan lösas från sina bojor Fick aldrig njuta livets mjöd Blev lämnad åt säker död Av den som borde hållit honom älskad Under helganattens mörker Höres ännu samma sång Slutet blev ej gott för Nattramn Ty han nådde aldrig fram I nattsvart korphamn fly På ständig färd ifrån öster Mot väster Hans grav gapar tom Ty i jord han aldrig fick vila Förrådd på sitt liv Fick aldrig tagit sina första kliv Ingen ro i sin själ han får För ens kristi grav han når Och där kan lösas från sina bojor Fick aldrig njuta livets mjöd Blev lämnad åt säker död Av den som borde hållit honom älskad