Än finns ett par strängar uppå min gitarr
Jag på dem till min visa vill slå
Jag har väll ej charmörernas smäktande darr
Men jag kan väl få sjunga ändå
Det blir ej om nån grind
Eller om någon lind
Och ej heller om saknadens tår på nån kind
Det blir blott gamla Stockholm som skymtar förbi
I en barfotagrabbs melodi
Visst kan jag förstå att det finns poesi
I röd liten stuga nånstans
Men för mig är stan med strömmen som dansar förbi
Den vackraste visan som fanns
Kullerstenar och grus gamla gator och hus
Blir för mig till idyller i minnenas ljus
Jag kan känna en längtan
Så underligt stark till en lekplats någonstans i en park
Ja jag känner och vet på något underligt vis
Att med Stockholm samman jag hör
Och det tonar en sång över rökar och dis
Av ett klockspel som klingar och dör
Över tornspirors ärj över branter och berg
Ligger minnenas underbart skimrande färg
Det är mitt gamla Stockholm
Som skymtar förbi i en barfota grabbs melodi
Det är mitt gamla Stockholm
Som skymtar förbi i en barfota grabbs melodi