När som jag var på mitt adertonde år,
Det var en vacker gosse som föll uti min håg.
Den tänkte jag förevigt att få äga.
Men denna min tanke rätt snarelig försvann,
Det var en annan flicka som lades i hans famn.
Den liknar han vid rosende blomma.
Nog än jag hållit fader och moder så kär,
Samt syskon och vänner, som älskat mig här,
Så går dock denna kärlek över alla.
Tack för att du varit min endaste tröst
Och tack för alla stunder jag vilat vid ditt bröst.
I himmlen skall vi åter bli förenta.