Det svaga, fysiska, köttets lustar
Vad kan möjogtvis vara svagare än detta?
Möjligtvis sinnet, men der går åtminstane att forma
Manipulera! Depravera. pervertera
Den fysiska materian kan enbart förtinas och forvidas
Likt vad jag ser som avbild i spegeln, svaga äckliga
Vidria, skamilga, vedervärdiga och avskyvärda
Sönderkarvade kottsycken, förintad fysisk lusta
Möjligtvis vad du skulle kalla för kropp
Troligtvis äcklas jag åtminstone lika mycket utav dig
Som jag äcklas av mig själv
Vi är alla tomma väsen, tömda på känslor och lycka, lycka?
Ett alltför benkant ord må jag säga, vad ar lycka?
En som håller dig kar, omfamnar dig när mörkret faller
Stryker fingrana genom ditt hår, värmer dina läppar med sina
Älskar dig, älskar med dig är det lycka för dig?
Denna innerliga mentala och fysiska svaghet
Aldrig skulle jag asociera något så befängt till ett såpass
Starkt ord som lycka
Ett oäbdligt mysterium, existerar den ens?
Känner jag ens?
Men vad vet jag
Tom, eländig, kall, frusen, ständigt törstande
Efter ditt hat din kärlek
Hatet värmer, fyller upp tomrummet och utplånar kylan inombrods
Enstaka sekunder dock, sinnet består kallt som vinternatten
Ljuv och rogivande kyla, omfanma mig denna ensamma afton
Omfamma mig alla sömnlösa nätter, du är välkomnad med oppna armar
Jag erbjuder dig min svaga utmärglad kropp
Intet värt jämfört med din storhet
Mitt självförakt är gentemot tomheten dyrkan
Kvar av mig är enbartt ett brackligt skal, lämnad tömd
Dränerd, inhålg känslokall och sönderfrusen