Alla sa han var den allra fegaste i trakten Och han gjorde inget för att få nån att tänka om Han hette Nisse Karlsson men kallades för fegis Men nånting sa mig alltid et var snett nånstans, liksom Han var bara tio år när hans farsa dog på kåken Jag tog hand om Nisse för han var min brorsas son Jag minns ännu de sista ord som bror min sa till grabben Pojk, mitt liv är över och nu drar jag härifrån Och lova mig, pojk, att du inte gör som jag Dra dig undan trubbel om du kan Ingen kallas feg som vänder andra kinden till Hoppas du är gammal nog att se Du behöver inte slåss för att va man Det finns alltid nån för alla och Nisses liv var Sonja I hennes famn fanns inga krav på att va karlakarl En dag när Nisse jobba kom Dahlbergs grabbar över Och de slog runt med Sonja ett par gånger var Nisse oppna dörr'n, såg sin Sonja hejdlöst gråta Han kände att han nått den punkt där han fått vad han tål Han sträckte sig mot chiffonjén, tog tag i pappans foto Han höll det tätt intill sitt bröst och hans blick blev hård som stål och pappan sa: Lova mig, pojk, att du inte gör som jag Dra dig undan trubbel om du kan Ingen kallas feg som vänder andra kinden till Hoppas du är gammal nog att se Du behöver inte slåss för att va man Dahlbergs grabbar skrattade när han kom in på fiket Och en av dem flög upp och ställde sig i vägen för'n När Nisse vände om så skrek de: "Titta, fegis sticker!" Men man kunde hört en nål falla när Nisse stanna till och låste dörr'n Tjugo års förnedring var lagrat i hans minne Han höll ingenting tillbaka, han slogs för livets skull När Nisse lämna fiket, då var Dahlbergs grabbar sövda Han sa: "Här är en för Sonja" när den siste av dem föll, och jag hörde honom säga: Jag lova dig far att inte göra vad du gjort Jag har gjort vad jag har kunnat, men ibland Så är det svårt att bara vända andra kinden till Pappa, jag tror nog att du förstår Ibland får man slåss för att va man Alla sa han var den fegaste i trakten