Suzanne tar dig med
Hem till sig nära floden
Du kan höra båtar ljuda
Sent på natten bredvid henne
När du vet att hon är tokig
Är det därför du är där
Och hon bjuder te och frukter
Komma ändå ifrån Kina
Och just när du ska säga
Jag har ingen kärlek till dig
Får hon in dig på sin våglängd
Och hon låter floden svara
Att du alltid älskat henne
Och visst vill du gå med henne
När du följer är allt väl
Och hon vet att det är sanning
Att du har snuddat hennes kropp med din själ
Jesus var en sjöman
Den gång han gick på vattnet
Och hans ögon sökte länge
Från ett ödsligt torn av trä
Och när han visste säkert
Bara drunknade har kunskap
Sa han alla ska bli sjömän
Tills dess havet ger dem frihet
Men själv så var han bruten
Långt innan himlen syntes försakad
Nästan mänsklig för sjunken för din visdom
Som en sten
Och visst vill du följa honom
När du följer är allt väl
Och kanhända är det sanning
Att han har snuddat vid din kropp
Med sin själ
Nu tar Suzanne din hand
Och hon leder dig till floden
Hon är klädd i lump och fjädrar
Som nå'n annan burit förut
Solen flödar lugnt som honung
Ner på din och flodens drottning
Och hon visar för ditt öga
Där bland sopor och bland blommor
Finns det hjältar mitt bland sjöräs
Det finns barn i någons morgon
Som är svaga för nå'ns kärlek
Där finns svagheten för evigt
Och Suzanne häller spegeln
Och visst vill du gå med henne
När ni följs åt är allt väl
Och du vet att det är sanning
Att hon har snuddat vid din kropp
Med sin själ