Där står på bron över Neva en man.
Där står på bron över Neva en man.
Där står på bron över Neva en man.
Där står på bron över Neva en man.
Vågorna sköljer pelarna av stål,
Orörlig, fruktansvärd, lutande
Står han vid stadens sida,
Märkt av förtvivlan
På bropelarnas väldiga skyskrapslår,
Jag höjer blicken mer och mer
Jag höjer blicken mer och mer
Där, där, lutad mot räcket står han,
Han kastar tillbaka sitt långa hår,
Jag hör, jag hör, jag hör min egen röst,
Som en kniv som borras in i mitt bröst,
Min egen röst som bönar och ber
Stanna!
Lämna mig ej!
Varför lät du mig inte kasta mig ner?
Varför lät du mig inte kasta mig ner?
Lät mitt hjärta krossas mot pelarna
Lät mitt hjärta krossas mot pelarna
Lät mitt hjärta krossas mot pelarna
Lät mitt hjärta krossas mot pelarna
Där står på bron över Neva en man
Där står på bron över Neva en man
Där står på bron över Neva en man
Där står på bron över Neva en man