När så tingen börja klarna, och allt töcken rensas bort, Blir konturerna och gränserna så skarpa Och alla sår som rivits upp, och aldrig läkts igen Blir blottade och huden börjar andas. Blir blottade och huden börjar andas. Den människa som kuvas, hon ruvar på sin hämnd, Hon tiger aldrig stilla som i graven. Hon rustar sig för motstånd, hon gör sig klar för strid, Hon gör sig klar att möta morgondagen. Hon gör sig klar att möta morgondagen.