Genom stadens park går sommarsuset Skalden Wennerbom från fattighuset Kommer raglande, butelj i hand Kryssar varligt över gångens sand Tar en klink ibland Ler och mumlar saligt under ruset Bin fly kring från trädgårdsmästarns kupa Kryp och larver störta huvudstupa Ner från träden, allt står högt i blom Allt är fyllt av doftens rikedom Skalden Wennerbom Sätter sig i gräset till att supa Fåglar tokiga av glädje kvittra Gräsets hundra syrsor spela cittra Wennerbom, han lyss med bitter min När han klunkar sitt eländes vin Super som ett svin Solens strålar mot buteljen glittra Brännvinet och han, de hålla gille Och han mumlar: "Brännvinet ger snille Brännvinet ger tröst när hoppet far Skål för ungdomen och det som var Låt oss ta en klar Om det här får gå så får jag dille Jag var glad i tron och stor i tanken Till jag drunknade i denna dranken Det är slut med mig sen femton år Hejsan bror butelj, allt skönt förgår Låt oss ta en tår Wennerbom är full, ger han fanken" Och han somnar in, han går till vila Parkens medlidsamma kronor sila Lite ljus kring skalden Wennerbom Milt kastanjen regnar ner sin blom Flaskan ligger tom Krypen härs och tvärs däröver kila Djup och rik är nu hans gudagåva Och i själen stinga inga dova Ångerns smärtor över last och brott TIll sin ungdoms drömland han har nått Sover ganska gott Det är skönt för skalder att få sova