I Kattebohult bor det tattarepack I Kattebohult bort i Bo Och där är det rackel och snatter och snack Och skojareliv, må ni tro Där hålla de svarte boneckerna till De värsta i vårt fögderi Vad prästen och lagen och länsman vill Det struntar boneckerna i Den gamle vallackarn gick ännu och slog På vägarna sislidne vår Till vildskytt och hästtjuv dugde han nog Fast nära på åttio år Och käringen hans, som är sjuklig och skral Och hiskelig att titta uppå Gick ännu i höstas och tiggde och stal Fast knappast hon orkade gå Nu sitta de hemma i Kattebohult Och sköta sitt lönnkrögeri Och alltid är huset av rackare fullt Det hörs när en går där förbi Och pojkarna spela och skäras med kniv Och ruckla vareviga dag Och kvinnfolken föra ett liderligt liv Med utskum av alla de slag Och nog har väl länsman gjort vad han kan Att göra på levernet slut Men var gång ett följe ur trakten försvann Ett nytt kom ur buskarna ut Och för Alsterin, en missionspredikant Som vågat sig dit, var det lätt Den tjärbrådde de över ryggen grant De äga ej tecken till vett Vrid rätt den granen som skapades skack Gör lamm av ulv eller lo Och folk av boneckernas rackarepack I Kattebohult bort i Bo