Träskorna är på Och kavajen likaså Den ärvde jag av farsan När hans mage blev för stor Jag känner mig rätt grann Och har vattenkammat hår Jag ska cykla in till Hjo För det är där jag tror hon bor Men jag slant på trampan Och drog pungen i stången Jag skrek rätt ut att fan Jag står inte ut Det värker upp i magen Och armbågen blöder Jag skrek rätt ut att När ska detta ta slut? (Åh, när ska detta ta slut?) (Åh, när ska detta ta slut?) Jag reste mig upp Efter två, tre minuter Kedjefan hoppade Och kavajen den sprack Jag sa till mig själv att Nu glömmer vi detta Och fortsätter att trampa Här i Hjo ska hon bo Men igen så slant jag Och drog pungen i stången Jag skrek rätt ut att fan Jag står inte ut Det värker upp i magen Och armbågen blöder Jag skrek rätt ut att När ska detta ta slut? (Åh, när ska detta ta slut?) (Åh, när ska detta ta slut?) Betänk nu att detta Skulle aldrig ha skett Om jag aldrig hade känt Att hon var alldeles rätt Men nu kvittar det för nu Så kan jag aldrig bli far Och i pungen sitter nästan Hela cykeljävel kvar Ja jag slant på trampan Och drog pungen i stången Jag skrek rätt ut att fan Jag står inte ut Det värker upp i magen Och armbågen blöder Jag skrek rätt ut att När ska detta ta slut? (Åh, när ska detta ta slut?) (Åh, när ska detta ta slut?)