Lockad av tanken att finna ro Gav anden ett skäl till att fly Dit barnen av saligheten ämnar bo. Bortom det jordiska lömska Nedan vår skälvande sky Svävar de fallna i glömska. ... Slukad av själarnas nekrofag Befriades livets fördömda hord Nu göder de dödsmörkrets sarkofag. I stiltjen skälver ett jämmerbud, Som lyder: vår framtid är jord. Snart skall du möta vår sanna gud. Ännu en slav har nu gått ur tiden. Brännmärkt av själsliga sår. Anden som länge har längtat till friden Har lyktat sina ensamma, hemlösa guldår. Flyktig är fröjden, som ljuset oss giver - Bländande osanna nåd. Hur du än hymlar och rättfärdigt lider Utför du ständigt i lönndom Dödens dåd.