Jag skulle vilja säga några väl valda ord Poänglöst kan tyckas då skadan är gjord Fortfarande så unga men redan så fast På trygghetens tabletter i ett liv utav plast Sekunder blir till timmar blir till veckor blir till år Ni bleknar framför mig ju längre tid som går Jag vill inte bli som er Rädda för något äkta som kan rubba Era sätt att skämta om allt allvar Om hur jag borde växa upp nån gång Jag förväntas spela med Och låtsas som ingenting När bedövningen börjar släppa Och ni vaknar upp gamla och grå Finns inga minnen kvar För ni var aldrig där När jag öppna upp hjärtat Sa ni inte ett ord När jag ville ha stöd Låg telefonen död Vi skulle ju hålla ihop som bröder Ert Oxycontin har tagit över Är jag reducerad till ett minne? Någon som ni brukade ringa Ring mig aldrig igen En vacker dag kommer ni explodera Bryta ihop och falla ner på knäna Hålla er från att skrika Så det värker ännu värre Ett livets brännmärke På en så tunn och skör hud Som aldrig riktigt härdats för trycket Ni kommer känna hur det kändes att vara jag Dom där nätterna i januari Hur jag höll mig vaken för att inte möta verkligheten i gryningen Bara jag och min egen bedövning Finns inga minnen kvar För ni var aldrig där När jag öppna upp hjärtat Sa ni inte ett ord När jag ville ha stöd Låg telefonen död Vi skulle ju hålla ihop som bröder Ert Oxycontin har tagit över Är jag reducerad till ett minne? Någon som ni brukade ringa Ring mig aldrig igen