Du var alltid den, min bästa vän, alltid den jag gillade mest
Du fanns alltid där, jag fanns alltid där när allting var som sämst
Men jag kan inte fatta, jag kan inte förstå vad jag gjort för fel?
Fanns du på riktigt eller var du en siren?
Jag minns vad som hände i dungen nere vid sjön
En dimmig promenad till en värld som aldrig fanns
Jag minns gången när vi såg Ensamma Hjärtan
En långfredag hos dig när vi föll i trans
Men jag älskar inte dig nåt mer...
Nej jag älskar inte dig nåt mer...
Nej jag älskar inte dig nåt mer...
Jag älskar inte dig
Du var en av dom, du var en sån som jag alltid tyckte om
Du fanns alltid där, jag fanns alltid där, det var du och jag mot dom
Av himlen sänd, ärrad eller bränd, vi läker ihop än sen
Jag finns inte där, inte här när du behöver mig igen
Jag minns vår kväll där på slänten
Botaniska under månens sken där jag fläkte ut mitt liv
När du var full i skogen, men en kärlekshistoria
Var allt som det blev och inget mer
Jag älskar inte dig nåt mer...
Nej jag älskar inte dig mer...
Jag älskar inte dig nåt mer...
Det var du jag och avgrunden, vi vände oss mot den
Du ramlade ner, jag kunde inte se och jag letade efter dig
Men fan ta dig, fan ta dig och fan ta dig ännu mer
Jag älskar dig, jag älskar dig... inte något mer
Nej jag älskar inte dig nåt mer...
Jag älskar inte dig nåt mer...
Jag älskar inte dig nåt mer... Nej!