Jag ville ärva mig en tavla av Picasso
Från någon konstig okänd släkting till min far
Jag ville se på den och sedan säga "jasså"
Plocka fram färgerna och måla tavlan klar
Och alla skulle tycka jag var galen
Och se på mig på någon som handlat fel
Men jag, ja hade målat med Picasso
Ställ dig upp om du kan bräcka det
Jag ville sända diktatorerna till Auschwitz
Jag skulle åka med som lägerkommendant
Jag ville piska dom för eländet dom spridit
Jag hade ångrat mig när piskan plockats fram
Så, vissa hade kallat mig blödig
Och andra hade kallat mig kräk
Men jag hade varit kommendant i Auschwitz
Ställ dig upp om du kan bräcka det
Jag ville bygga en berlinmur mitt i bryssel
Som ringar in dom byråkrater som rest dit
Och fylla upp med (loppi?)tjafs och papperspyssel
Ifrån kollegor som jag deporterar dit
Och där kan dom kasta papper på varandra
Medan vi får tackla världen som den är
Men att bygga en berlinmur mitt i bryssel
Ställ dig upp du som först tänkte det
Ifall hjärtat styr dom som styr vårt öde
Då skulle dom ha lyssnat på mitt ord
Och stoppat upp det ohållbara flöde
Av prylar och lort på vår jord
Men nu gillar jag ju att ha fantasier
Men fantasin den har gränser den med
Och att hjärtat styr dom som styr vårt öde (haha)
Ingen fantasi kan knäcka det
Och ifall jag mötte dig igen min gamla kompis
Skulle du se på mig som nån slags bohem
Och jag skulle låta dig slå i mig att du stormtrivts
Med jante och med jäkt på livets väg
Men om du skulle visa vad du äger
Som något slags bevis på vem du är
Då skulle du få se en tavla av Picasso
Som målats färdigt av en kommendant från Auschwitz
Som låtit hjärtat få styra upp sitt öde
Det, det är det inte många som fått se
Och lilla du kan aldrig bräcka deeeeeeeet!