Högst uppe under takets list, där bort jag Och svalorna och duvorna, där vinden rister med plåtarna Längst bort på sjön ser jag båtarna, och landstigna måsar på tuvorna Dit for jag, om vingar jag hade så visst Där borta går solen upp, det vet jag Rätt över de blå skogarna som skyggar mot havet i öster Där bort ifrån hör jag röster som muntra visor från logarna Gläds jag i sinnet vid minnet av strandande hopp Där bortom den blåa skog, vid havet, där låg min ungdom för länge sen Därute vid friska fjärdarna var äro de drömda härdarna och vännerna som Gått hädan? Begravet det bästa som livet tog Jag vill icke se dit ut i ditåt Den drar mig tillbaks i sängen där ser jag alenast månen Som brasans glöd ni förvånar ni skyar från solnedgången Se hitåt här väntas också på dagens slut