Jag vacklar vid kanten till världens ände Jag har fängslat min röst i en bortglömd cell Alltid kedjat mina tankar inom mig själv Alltid följt med strömmen aldrig varit till last För jag har lärt mig tala är silver men tiga är guld Tänk att en dag få bryta tystnaden Att få föra min talan inte bara ta emot Att ta mig ur denna passivisering Men med eget inre håller mig tillbaks För jag har lärt mig tala är silver men tiga är guld Jag klamrar mig fast vid kanten av ett stup Vill skrika ut mitt hat Vråla ut min avsky, vill gå mot strömmen Bära min fana högt Men jag har alltid hört att tala är silver men tiga är guld För jag har lärt mig tala är silver men tiga är guld