Jag satt här om dagen och jag läste min tidning
En dag som så många förut
Och jag tänkte på alla de drömmar man drömt
Som en efter en har tagit slut
Då såg jag en bild av en flicka
Med en skadeskjuten fågel i famn
Hon springer iväg genom skogen
Åh, så fort som hon någonsin kan
Och hon springer med bultande hjärta
Hon springer på taniga ben
Och hon bönar och ber och hon hoppas och tror
Att det inte ska vara för sent
♪
Och flickan är liten, hennes hår är så just
Och hennes kind är så flämtande röd
Och kråkan är klumpig och kraxande svart
Om en stund är den alldeles död
Men flickan hon springer för livet
Med en skadeskjuten fågel i famn
Hon springer mot trygghet och värme
Och för det som är riktigt och sant
Och hon springer med bultande hjärta
Hon springer på taniga ben
För hon vet att det är sant, det som pappa har sagt
Att finns det liv är det aldrig för sent
♪
Jag började darra i vånda och nöd
Och jag skakade av rädsla och skräck
För jag visste ju alldeles tydligt och klart
Att det var bilden av mig själv som jag sett
För mitt hopp är en skadeskjuten kråka
Och jag är ett springande barn
Som tror det finns någon som kan hjälpa mig hem
Som tror det finns någon som har svar
Och jag springer med bultande hjärta
Jag springer på taniga ben
Och jag bönar och ber
Och jag hoppas och tror att det inte ska vara för sent
För mitt hopp är en skadeskjuten kråka
Och jag är ett springande barn
Som tror det finns någon som kan hjälpa mig hem
Som tror det finns någon som har svar
Och jag springer med bultande hjärta
Jag springer på taniga ben
Och jag bönar och ber
Och jag hoppas och tror att det inte ska vara för sent
Att det inte ska vara för sent
Att det inte ska vara för sent