This is not how the story ends Keep the faith, persevere, my friend This is not how your story ends Soon the sun, it will shine again Jag har inte längre ord Som rättvist kan beskriva min situation Jag skulle kunna säga att jag känner mig fastlåst Att jag känner mig bortglömd, åsidosatt och bortblåst Men jag låter så jävla gnällig Blir trött på mig själv, låter som en bebis utan välling Men sanningen är den att jag inte orkar mer Vill inte ta mitt liv men orkar inte heller leva det Jag har kommit till den punkten då allting bara brister Har gått hela mitt liv med det, om någon bara visste Men jag säger aldrig nånting, vill inte visa mig vek Litar inte på någon efter alla gamla svek Bränt barn skyr elden, och min hy är väl grillad Allting känns hopplöst, det finns inget kvar som jag gillar Tiden den står stilla och jag står vid branten Allt jag egentligen vill är att kasta mig över kanten This is not how the story ends Keep the faith, persevere, my friend This is not how your story ends Soon the sun, it will shine again Jag minns när jag var tonåring och försökte ta mitt liv Inlåst på mitt rum med mamma i rummet bredvid Jag ville bara få slut på allting, gav upp på allt Ända sen den dagen har livet varit hårt och kallt Visst har jag haft stunder med lycka och eufori Men det har aldrig varit något som direkt sitter i Mörkret har bara växt, försökte döva det med sprit Men det blev bara värre och jag fyllde livet med skit Jag skriker ut i tomheten men det är bara jag som hör mig Sträcker ut mina händer, är desperat efter att nån' rör mig Har levt hela mitt liv med att ingen nånsin behöver mig För i slutet står jag ensam när alla överger mig Aldrig nån som ser mig, och om nån' gör det så försvinner dom Kan aldrig bli älskad för den jag är, kanske påminner dom Om någon annan de avskyr, eller så är det bara jag Som aldrig någonsin kan vara den jag borde va' Aldrig vara tillräckligt bra Jag vill inte vara kvar, önskar att det kunde ta slut Även om jag inte tror på honom så ber jag till gud Ge mig en hjärtinfarkt, en trafikolycka, vad som helst Som gör att jag inte behöver känna något igen Jag beklagar till min familj som får höra det så här Att jag inte berättat för er även de gångerna när Ni frågat hur jag mår och jag varken sagt bu eller bä Jag har mått för dåligt för att prata om det, ni vet hur det är Men jag orkar inte längre, kan inte ta mig genom dagen När det känns som att jag har en tomhet som växer i magen Det kryper i hela skinnet, jag vill ut ur mig själv Men jag hamnar på mitt trägolv i fosterställning varje kväll Tårarna rinner, varje muskel i mig rycker Jag är rädd för varje ny dag, och nu kanske ni tycker Att jag söker efter sympati, men då tror ni allt fel Jag har gått med det så länge att jag behövde bara få säga det